När Vilja föddes så gick det ju såklart inte att undvika att tänka på hennes spalt.
Nu minns man den knappt.

Tänk,så som vi sörjde att hon skulle opereras och bli hel.Se ut som alla andra,så som hon egentligen skulle sett ut.
Det finns inget finare leende än ett spalt-leende. Det är så brett och härligt.

Nu,några månader efter operationen så kommer man knappt ihåg hur hon såg ut. Jag har suttit och kollat på bilder.

Söt som en nöt!

Sista bilden innan hon åkte in på operation.

Och såhär ser hon ut idag. Våran fina tjej. Jag hade aldrig velat ha henne på ett annat sätt.



Vi älskar dig!