Operationen gick bra.Samt fastandet. Hon var så glad på morgonen! Min solståle!
Sen när hon skulle sövas så kände hon hur hungrig hon var och började kränga.. jag började gråta på en gång. Hon fäktades lite mot masken men somnade ganska fort. Hon har mest sovit hela dagen,gråtit lite granna och varit ynklig. Hon har försökt "prata" lite med oss men det kommer mest pip. Ibland rycker det i mungiporna men jag tror det gör ont att le.. min kämpe!!


nyvaken

Kolla vad fint!:)

Min kämpe!

Nu börjar det kännas jobbigt. Hon ligger och sover så sött. Vi ligger och kollar på hennes fina söta läpp som,när hon skrattar delar sig jättegulligt. Folk kanske tycker att jag är konstig men jag GILLAR den. Det är ju såhär hon ser ut för mig. Min vackra dotter. Tänk att man kan sörja nånting man var ledsen över från början..

Jag vet ju om att det måste göras,hon kommer ju bli minst lika fin nu efteråt men jag kan inte ro för det.
Orolig börjar jag bli. Ont i magen. Jag vet att det kommer gå bra såklart men jag såå rädd att hon ska ha ont och tycka det är jättejobbigt.. Nej nu ska jag nog sova. Ska upp och mata henne inatt innan hon ska vara fastande..



Gäsp! Min trötta fina tjej! Nu är din läpp snart ett minne blott!

Jag har bestämt mig för att göra ett album med bilder åt henne. Om läppen o så. det tror jag blir fint!

Tack snälla Nina som hjälpte mig med bloggen.

Tycker ni ska besöka hennes fina blogg.

http://regnbagsfamiljen.blogg.se/

Tänkte visa lite bilder från Vilja´s näskroksbehandling. Nu är den färdig och det är svårt att föreställa sig hur sne hennes näsa varit. första bilden är från när hon var 6 dagar gammal,den nedersta bilden är från idag! Jag är verkligen glad att vi fick göra den här behandligen så vi slapp ännu en operation. Som ni kanske ser så är hennes näsborre på spaltsidan lite större(eller ganska mycket större,men det har inte alltid varit en nackdel ska ni veta! När hon var förkyld kunde jag lätt pilla ut snorkråkor o suga snor! Mycket praktiskt med en jättenäsborre;-)...) men det ska fixas till nu på Måndag. Hon skär upp endå upp i näsan och som "rullar" in näsborren så den blir lika liten som den andra!Dom är verkligen så duktiga idag!

Kanske låter underligt men det känns så konstigt att hon ska bli hel! Att hon inte ska se ut som hon gör nu. Jag är ju så van att se henne såhär. Idag när jag tog av kroken och tejpen för att fota henne iakttog jag henne jättelänge för hon ser så rolig ut utan kroken! hahaha! konstigt det där. Men jag antar att man vänjer sig snabbt!

Före:           



Efter:            

Måste bara lägga upp en bild på min älsklingar från bb. Hon var så liten. Åh vad det går fort!

                      

 
                       
Hej och välkommen till min blogg.

Jag tänkte skriva om våran vardag med våran dotter Vilja född 100217. Jag hade en helt normal graviditet och i v.37 gick vattnet kl 03.00 den 16/7. Hon föddes nästan 1 dygn senare efter en jobbig förlossning. Direkt hon kom ut såg jag att barnmorskan och studenten kollade på henne och viskade nåt tyst till varandra och sen höll dom upp henne mot mig. På en gång såg jag hennes kluvna läpp men jag sa ingenting. Jag tänkte bara " Jaha,har hon "sådär" (jag tänkte harmynt men nu kallar man det läpp och käkspalt) men vad FIN hon är. Och hon lever" Jag såg inte hennes spalt från början. Jag var så himla lycklig. Andreas utbrast på en gång: "Men vad är det där?! Varför har hon så?!" Och barnmorskan sa: "Hon verkar vara född med Gomspalt men tänk inte på det nu,det är bara kosmetiskt. Njut av eran fina dotter.." Sen kom en läkare in och konstaterade att hon bara var född med läpp och käkspalt och gommen var hel.

Efter några timmar sjönk det in att jag faktiskt hade fått ett missbildat barn. Det var så många konstiga känslor i kroppen. Gud vad jag älskade den där lilla varelsen som låg brevid mig och andades. Hon var ju så fin. Visst hade hon en kluven läpp men det fortstod jag ju skulle bli att operera. Men sen slog det mig. Att hon faktiskt skulle opereras,antadligen inom en snar framtid och jag blev så rädd. Rädd att hon skulle ha ont. Rädd att hon skulle se "konstig" ut efterråt och att hon kanske skulle bli mobbad!

När man ligger på bb tror man innan att allt ska vara fina rosa moln,lycka över en bebis. Men man tror inte innan att man ska få ett missbildat barn och hela ens värld ska vändas upp och ner. Att en lång resa ska planeras från Luleå till Umeå när hon var 6 dagar gammal och hur många tårar man skulle gråta. Resan till Umeå gick iaf bra och vi påbörjade en näskrokbehandling. Barn med spalt har en sne näsa och istället för operation av näsan får dom en liten krok som man drar upp med tejp så näsan hålls uppe och tillslut växer brosket fast så!

Nu har iaf lite drygt 3 månader gått sen våran Vilja kom och på måndag den 31/5 är det dax för operation. Dagen D. Som man har väntat på sen första dagen. Det har gått så fort. Klumpen i magen blir större och större. Jag är så rädd att hon ska få  ha ont. Många kanske tror att resan slutar här,men det känns som att den bara börjar. Och på nåt konstigt sätt kommer man kunna sakna hennes fina,kluvna läpp.